Vid systematiskt frånvaro från skolan är det inte ovanligt att personal på skolan och vårdnadshavare hamnar i konflikt med varandra. Det är en svår och komplex uppgift att vända frånvaro till närvaro och det kräver god samverkan. Föräldrar upplever sig ofta ifrågasatta från skolan samtidigt som skolan upplever att de inte får med sig föräldrarna i insatserna.
Det är en god utgångspunkt att se föräldrar som experter som på sina barn. Föräldrar har mycket god kunskap om situationen i hemmet och socialt och är en mycket värdefull del i en utredning. För att insatserna ska få önskvärt resultat är det dessutom viktigt att föräldrarna är engagerade i åtgärdsprogrammet.
Problematiken för en hemmasittare kan bero på både pedagogiska orsaker, situationen i hemmet samt individuella faktorer. När skolan utgår från att problematiken grundar sig i hemmet riskerar frånvarons faktiska orsaker att ses förbi. Skolan och samhällets ansvar, och inte minst elevhälsans ansvar, sträcker sig dessutom längre än det rent pedagogiska. Att sträva efter samverkan och samsyn mellan skola, kommun och familj är därför en viktig del av ett fungerande åtgärdsprogram.
Föräldrar har inte alltid rätt i fråga om vilket stöd deras barn behöver. Men kunskapen och erfarenheten föräldrarna har om sitt barn måste tas tillvara på. Framgångsfaktorer är därför tydlig och frekvent kommunikation, samt ödmjukhet och samverkan med andra aktörer.