Frånvarons orsaker

Hemmasittare är inte en homogen grupp utan orsakerna till frånvaron skiljer sig åt från elev till elev. Forskningen visar att det är en komplex sammansättning av individuella faktorer, skola och hem & familj som ligger till grund. Ofta är det en kombination av flera orsaker som tillsammans leder till en omfattande frånvaro.

Individuella faktorer som är kopplade till hög frånvaro är ofta en NPF-variation och bland annat depression, ångest och social fobi. De individuella faktorerna medför ofta att eleven inte trivs i skolmiljön, de sociala sammanhangen både i och utanför klassrummet blir övermäktiga och eleven har svårt att vara med i undervisningen. Rätt stöd från skola och samhälle är viktigt för att elever med dessa typer av individuella riskfaktorer inte ska hamna i en omfattande ogiltig frånvaro.

Skolans riskfaktorer kan delas in i underkategorierna pedagogiska, organisatoriska och sociala faktorer. De pedagogiska och organisatoriska faktorerna rör skolans förmåga att anpassa undervisningen efter elevens behov. När skolan misslyckas med sitt uppdrag att tillgodose elevens behov av stöd leder det till högre risk för frånvaro från skolan. Stökig och orolig arbetsmiljö, otydlig information och instruktioner, samt bristande anpassningar kan leda till att en elev i riskzonen inte känner sig bekväm i skolmiljön. Sociala faktorer såsom kränkningar, trakasserier och mobbning medför också en ökad risk för omfattande frånvaro.

Orsakerna till att en elev blir hemmasittare kan vara många, och även hem & familj spelar en viktig roll. Det finns ingen mall för vem som blir hemmasittare utan situationen skiljer sig från individ till individ. Ibland handlar det om en kombination av många orsaker som leder till en problematisk frånvaro, medan det i andra fall är några få utlösande orsaker. För de som arbetar med elever med problematisk frånvaro är det därför viktigt att noggrant utreda alla orsakerna och inte dra förhastade slutsatser om varför någon är borta från skolan.

Tidiga insatser är viktigt för att vända frånvaro till närvaro

Att tidigt sätta in riktade insatser när en elev uppvisar tecken på systemisk frånvaro är avgörande för att kunna vända utvecklingen. Då hemmasittare inte är en homogen grupp och orsakerna skiljer sig åt på individnivå blir det extra viktigt att skyndsamt utreda elevens situation. Den röda tråden i framgångsrika insatser är enligt forskning; Tidig upptäckt, kartlägga, utreda och åtgärda och samverkan.

Ju tidigare en elev fångas upp desto större är sannolikheten att lyckas få eleven tillbaka till skolan. Tyvärr ser man allt för ofta det motsatta. Vid en studie av skolinspektionen visades att många hemmasittare ofta uppvisat tecken på frånvaro flera år innan de hamnade i långvarig ogiltig frånvaro utan att några åtgärder satts in. Många gånger finns varningstecken redan vid årskurs 4-5 men det dröjer till sista åren i högstadiet innan de fångas upp av skolan.

Många skolor uppger själva att de är snabbare på att sätta in åtgärder när problematiken direkt rör kunskapskraven. När det handlar om koncentrationssvårigheter eller andra inlärningssvårigheter finns det större kunskap och kompetens om hur ett pedagogiskt åtgärdsprogram kan utformas. För elever som har andra svårigheter, exempelvis hög frånvaro, uteblir stödet. Skollagen däremot är tydlig med att rätten till särskilt stöd inte bara är kopplad till inlärningssvårigheter utan även andra faktorer i elevens skolsituation.