Bristen på elevmotiverande arbetssätt i skolan

Bristen på elevmotiverande arbetssätt i skolan är förödande enligt utbildningsforskare - vi på Learnox håller med!

I Learnox arbete med hemmasittares återgång till skola, är ett elevmotiverande arbetssätt nyckeln. Och avsaknaden av densamma i skolan förödande. Precis de riskgrupper som omnämns i utbildningsforskaren Martin Lackéus debattartikel nedan är de som drabbas absolut hårdast, vilket riskerar att förstärka många utsatta elevers upplevda känsla av utanförskap och menings­löshet. Högsta priset för denna obalans betalar den utsatta individen. Den ekonomiska kostnaden för en skol­politik i obalans betalas av oss alla.     

 

I dagens polariserade skoldebatt har elevmotiverande arbetssätt i skolan alltmer kommit att stämplas som ”flumpedagogik” och blivit satta på undantag. Vi har fått en skola som domineras av teori­genomgångar följt av enskilt arbete. Nya normen har kommit att bli en skolpolitik med obalans mellan teoretisk kunskap och praktisk tillämpning.

Forskning från Chalmers visar att förlorarna är de elever som inte motiveras av vad som ur deras perspektiv upp­fattas som meningslösa torrsimsuppgifter. Särskilt utsatta grupper är elever med diagnoser, pojkar, nyanlända samt elever i socialt utanförskap. I utsatta områden kan detta riskera att gagna kriminella gäng, som då fyller det tomrum en obalanserad skolpolitik lämnar hos utsatta unga som söker mening i tillvaron.

Tidiga insatser är viktigt för att vända frånvaro till närvaro

Att tidigt sätta in riktade insatser när en elev uppvisar tecken på systemisk frånvaro är avgörande för att kunna vända utvecklingen. Då hemmasittare inte är en homogen grupp och orsakerna skiljer sig åt på individnivå blir det extra viktigt att skyndsamt utreda elevens situation. Den röda tråden i framgångsrika insatser är enligt forskning; Tidig upptäckt, kartlägga, utreda och åtgärda och samverkan.

Ju tidigare en elev fångas upp desto större är sannolikheten att lyckas få eleven tillbaka till skolan. Tyvärr ser man allt för ofta det motsatta. Vid en studie av skolinspektionen visades att många hemmasittare ofta uppvisat tecken på frånvaro flera år innan de hamnade i långvarig ogiltig frånvaro utan att några åtgärder satts in. Många gånger finns varningstecken redan vid årskurs 4-5 men det dröjer till sista åren i högstadiet innan de fångas upp av skolan.

Många skolor uppger själva att de är snabbare på att sätta in åtgärder när problematiken direkt rör kunskapskraven. När det handlar om koncentrationssvårigheter eller andra inlärningssvårigheter finns det större kunskap och kompetens om hur ett pedagogiskt åtgärdsprogram kan utformas. För elever som har andra svårigheter, exempelvis hög frånvaro, uteblir stödet. Skollagen däremot är tydlig med att rätten till särskilt stöd inte bara är kopplad till inlärningssvårigheter utan även andra faktorer i elevens skolsituation.

Att tidigt sätta in riktade insatser när en elev uppvisar tecken på systemisk frånvaro är avgörande för att kunna vända utvecklingen. Då hemmasittare inte är en homogen grupp och orsakerna skiljer sig åt på individnivå blir det extra viktigt att skyndsamt utreda elevens situation. Den röda tråden i framgångsrika insatser är enligt forskning; Tidig upptäckt, kartlägga, utreda och åtgärda och samverkan.

Ju tidigare en elev fångas upp desto större är sannolikheten att lyckas få eleven tillbaka till skolan. Tyvärr ser man allt för ofta det motsatta. Vid en studie av skolinspektionen visades att många hemmasittare ofta uppvisat tecken på frånvaro flera år innan de hamnade i långvarig ogiltig frånvaro utan att några åtgärder satts in. Många gånger finns varningstecken redan vid årskurs 4-5 men det dröjer till sista åren i högstadiet innan de fångas upp av skolan.

Många skolor uppger själva att de är snabbare på att sätta in åtgärder när problematiken direkt rör kunskapskraven. När det handlar om koncentrationssvårigheter eller andra inlärningssvårigheter finns det större kunskap och kompetens om hur ett pedagogiskt åtgärdsprogram kan utformas. För elever som har andra svårigheter, exempelvis hög frånvaro, uteblir stödet. Skollagen däremot är tydlig med att rätten till särskilt stöd inte bara är kopplad till inlärningssvårigheter utan även andra faktorer i elevens skolsituation.

NPF kopplad till omfattande frånvaro

Elever med NPF har många gånger haft en period av frånvaro från skolan. När skolan brister i kunskap och förståelse och när eleven inte får det stöd den behöver kan det leda till långvarig frånvaro. Så många som 75 procent av eleverna med långvarig frånvaro kan ha någon typ av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).

Större kunskap inom skolan behövs om hur arbetet kan anpassas efter olika elevers behov. När stödet uteblir kan höga kunskapskraven och otrygg miljö leda till en eskalerande situation. Resultatet blir psykiskt ohälsa, stress, mobbning och konflikter som leder till att elever stannar hemma.

När Autism- och Aspergerförbundet genomförde en undersökning visade det sig att hälften av de svarande inte genomgått en pedagogisk undersökning av vilken sorts stöd de behöver. I samma grupp svarade 52 procent att de stannat hemma från skolan någon period, en ökning med 6 procent sedan förra undersökningen 2 år tidigare. För att vända utvecklingen måste elever som uppvisar tecken på inlärningssvårigheter skyndsamt utredas och åtgärder snabbt sättas.

Viktigt att samverka för att vända frånvaron

Vid systematiskt frånvaro från skolan är det inte ovanligt att personal på skolan och vårdnadshavare hamnar i konflikt med varandra. Det är en svår och komplex uppgift att vända frånvaro till närvaro och det kräver god samverkan. Föräldrar upplever sig ofta ifrågasatta från skolan samtidigt som skolan upplever att de inte får med sig föräldrarna i insatserna.

Det är en god utgångspunkt att se föräldrar som experter som på sina barn. Föräldrar har mycket god kunskap om situationen i hemmet och socialt och är en mycket värdefull del i en utredning. För att insatserna ska få önskvärt resultat är det dessutom viktigt att föräldrarna är engagerade i åtgärdsprogrammet.

Problematiken för en hemmasittare kan bero på både pedagogiska orsaker, situationen i hemmet samt individuella faktorer. När skolan utgår från att problematiken grundar sig i hemmet riskerar frånvarons faktiska orsaker att ses förbi. Skolan och samhällets ansvar, och inte minst elevhälsans ansvar, sträcker sig dessutom längre än det rent pedagogiska. Att sträva efter samverkan och samsyn mellan skola, kommun och familj är därför en viktig del av ett fungerande åtgärdsprogram.

Föräldrar har inte alltid rätt i fråga om vilket stöd deras barn behöver. Men kunskapen och erfarenheten föräldrarna har om sitt barn måste tas tillvara på. Framgångsfaktorer är därför tydlig och frekvent kommunikation, samt ödmjukhet och samverkan med andra aktörer.