Seminarium om hemmasittare

IMG_9020

Idag har vi hållit i vårt första seminarium av 5 under Almedalsveckan om hur vi får hemmasittare tillbaka till skolan, där vår utbildningsansvarige Taylan Brännström gick igenom Learnoxtrappan.

Under våra seminarium pratar om hur barn och unga påverkas på lång sikt av att inte gå i skolan. Vilka följder långvarig frånvaro får det för den drabbade, dess familj och anhöriga. Hur skola och kommun kan arbeta för att bättre hjälpa hemmasittare tillbaka till skolan

Seminarium hålls varje dag klockan 15.30 i vår monter i Almedalen fram till fredagen den 5 juli. Efter seminariet finns det möjlighet att ställa frågor och delta i diskussionen. Välkommen förbi Cramérgatan, H322!

Utred orsakerna

Det finns ingen mall för vem som blir hemmasittare utan situationen skiljer sig från individ till individ. Ibland handlar det om en kombination av många orsaker som leder till en problematisk frånvaro, medan det i andra fall är några få utlösande orsaker. För de som arbetar med elever med problematisk frånvaro är det därför viktigt att utreda orsakerna och inte dra förhastade slutsatser om varför någon är borta från skolan.

För att åtgärder och stödinsatser ska vara effektiva och ge önskad effekt måste de vara riktade mot de individuella bakomliggande orsakerna. Varje elev är unik och anledningarna till omfattande frånvaro skiljer sig åt. Att utreda orsakerna ordentligt är därför avgörande för att kunna ge eleven det stöd den behöver.

I förarbetena till skollagen står det att elevhälsan har ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Stödet kan behöva sträcka sig längre än rent pedagogiskt för att hjälpa eleven tillbaka till skolan.

Många gånger har samarbetet mellan skola och hemmet fungerat dåligt och parterna ligger i konflikt istället för att hjälpas åt. En utredning kan användas som arena för att lärare, elevhälsa och hemmet tillsammans börjar samarbeta för elevens bästa. Genom att samarbeta kan både pedagogiska, hem & familj samt individuella faktorer utredas och rätt stöd kan ges till eleven.

Tidiga insatser är viktigt för att vända frånvaro till närvaro

Att tidigt sätta in riktade insatser när en elev uppvisar tecken på systemisk frånvaro är avgörande för att kunna vända utvecklingen. Då hemmasittare inte är en homogen grupp och orsakerna skiljer sig åt på individnivå blir det extra viktigt att skyndsamt utreda elevens situation. Den röda tråden i framgångsrika insatser är enligt forskning; Tidig upptäckt, kartlägga, utreda och åtgärda och samverkan.

Ju tidigare en elev fångas upp desto större är sannolikheten att lyckas få eleven tillbaka till skolan. Tyvärr ser man allt för ofta det motsatta. Vid en studie av skolinspektionen visades att många hemmasittare ofta uppvisat tecken på frånvaro flera år innan de hamnade i långvarig ogiltig frånvaro utan att några åtgärder satts in. Många gånger finns varningstecken redan vid årskurs 4-5 men det dröjer till sista åren i högstadiet innan de fångas upp av skolan.

Många skolor uppger själva att de är snabbare på att sätta in åtgärder när problematiken direkt rör kunskapskraven. När det handlar om koncentrationssvårigheter eller andra inlärningssvårigheter finns det större kunskap och kompetens om hur ett pedagogiskt åtgärdsprogram kan utformas. För elever som har andra svårigheter, exempelvis hög frånvaro, uteblir stödet. Skollagen däremot är tydlig med att rätten till särskilt stöd inte bara är kopplad till inlärningssvårigheter utan även andra faktorer i elevens skolsituation.

NPF kopplad till omfattande frånvaro

Elever med NPF har många gånger haft en period av frånvaro från skolan. När skolan brister i kunskap och förståelse och när eleven inte får det stöd den behöver kan det leda till långvarig frånvaro. Så många som 75 procent av eleverna med långvarig frånvaro kan ha någon typ av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).

Större kunskap inom skolan behövs om hur arbetet kan anpassas efter olika elevers behov. När stödet uteblir kan höga kunskapskraven och otrygg miljö leda till en eskalerande situation. Resultatet blir psykiskt ohälsa, stress, mobbning och konflikter som leder till att elever stannar hemma.

När Autism- och Aspergerförbundet genomförde en undersökning visade det sig att hälften av de svarande inte genomgått en pedagogisk undersökning av vilken sorts stöd de behöver. I samma grupp svarade 52 procent att de stannat hemma från skolan någon period, en ökning med 6 procent sedan förra undersökningen 2 år tidigare. För att vända utvecklingen måste elever som uppvisar tecken på inlärningssvårigheter skyndsamt utredas och åtgärder snabbt sättas.

Viktigt att samverka för att vända frånvaron

Vid systematiskt frånvaro från skolan är det inte ovanligt att personal på skolan och vårdnadshavare hamnar i konflikt med varandra. Det är en svår och komplex uppgift att vända frånvaro till närvaro och det kräver god samverkan. Föräldrar upplever sig ofta ifrågasatta från skolan samtidigt som skolan upplever att de inte får med sig föräldrarna i insatserna.

Det är en god utgångspunkt att se föräldrar som experter som på sina barn. Föräldrar har mycket god kunskap om situationen i hemmet och socialt och är en mycket värdefull del i en utredning. För att insatserna ska få önskvärt resultat är det dessutom viktigt att föräldrarna är engagerade i åtgärdsprogrammet.

Problematiken för en hemmasittare kan bero på både pedagogiska orsaker, situationen i hemmet samt individuella faktorer. När skolan utgår från att problematiken grundar sig i hemmet riskerar frånvarons faktiska orsaker att ses förbi. Skolan och samhällets ansvar, och inte minst elevhälsans ansvar, sträcker sig dessutom längre än det rent pedagogiska. Att sträva efter samverkan och samsyn mellan skola, kommun och familj är därför en viktig del av ett fungerande åtgärdsprogram.

Föräldrar har inte alltid rätt i fråga om vilket stöd deras barn behöver. Men kunskapen och erfarenheten föräldrarna har om sitt barn måste tas tillvara på. Framgångsfaktorer är därför tydlig och frekvent kommunikation, samt ödmjukhet och samverkan med andra aktörer.

Frånvarons orsaker

Hemmasittare är inte en homogen grupp utan orsakerna till frånvaron skiljer sig åt från elev till elev. Forskningen visar att det är en komplex sammansättning av både Individuella faktorer, Skola och hem & familj som ligger till grund för frånvaron. Ofta är det en kombination av flera olika typer av orsaker som tillsammans förorsakar en omfattande frånvaro.

Individuella faktorer som är kopplade med hög frånvaro är bland annat depression, ångest och social fobi. De individuella faktorerna medför ofta att eleven inte trivs i skolmiljön och därför har svårt att vara med i undervisningen. Rätt stöd från skola och samhälle är viktigt för att elever med dessa typer av individuella riskfaktorer inte ska fasta i omfattande ogiltig frånvaro.

Skolans riskfaktorer kan delas in i underkategorierna pedagogiska, organisatoriska och sociala faktorer. De pedagogiska och organisatoriska faktorerna rör skolans förmåga att anpassa undervisningen efter elevens behov. När skolan misslyckas med sitt uppdrag att tillgodose elevens behov av stöd leder det till högre risk för frånvaro från skolan. Stökig och orolig arbetsmiljö, otydlig information och instruktioner samt bristande anpassningar kan leda till att en elev i riskzonen inte känner sig bekväm i skolmiljön. Sociala faktorer såsom kränkningar, trakasserier och mobbning medför också ökad risk för omfattande frånvaro.

Hem & familj är viktiga faktorer för frånvarosituationen. Våld i hemmet, missbruk och funktionsnedsättning är alla kopplade till problematisk frånvaro.

Det finns ingen mall för vem som blir hemmasittare utan situationen skiljer sig från individ till individ. Ibland handlar det om en kombination av många orsaker som leder till en problematisk frånvaro, medan det i andra fall är några få utlösande orsaker. För de som arbetar med elever med problematisk frånvaro är det därför viktigt att noggrant utreda orsakerna och inte dra förhastade slutsatser om varför någon är borta från skolan.